Det är ju tydligen så att om man vill ha en cool blogg så gäller det att skaffa får. Får är pittoreskt och inne, idyllen på landet är ett måste om man är en sån där myspysig hantverkare. Nåväl, men nu bor jag på åttonde våningen i ett funkishus i utkanten av storstaden, så några får blir det inte. Man får helt enkelt ta det som erbjuds. Och funkishus har en tendens att ruva på små skatter, bara man vet vad man skall leta efter.
I vårt källarutrymme finns ett skyddsrum, som numera är ombyggt till förråd och cykelrum. Man anser tydligen att Sverige är så långt ifrån krig att man inte behöver ha skyddsrum längre och därmed är de flesta mer eller mindre fulla av saker. Tro mig, den dagen det blir lite viktigt att snabbt kunna ta skydd där kommer man ångra den dagen man lät folk låsa fast sina hojjar i väggarna.
Bilden ovan är lite intressant på det vis att den föreställer en ännu bevarad manuell pumpanläggning. I en krissituation skulle luften ganska snabbt bli dålig/ta slut i skyddsrummet, varav ny luft kunde pumpas in manuellt. Föremålen på hyllorna är enligt sambon något slags filter. Av någon anledning har detta utrymme fått vara kvar och inte omvandlats till förvaring för blomkrukor, extrasängar och väskor så gamla att de snart får anses vara vintage.
Vem har idag någon aning om hur detta system av ventiler fungerar? Ett Sverige, som undkom krigen med nöd och näppe, där man byggde upp ett jätteprojekt för att försäkra sig om att vi skulle vara rustade och förmögna att rädda oss när nästa krig väl kom. Idag vet vi "bättre" och skrotade allt eftersom det inte hade inbyggd wifi och vi vet ju alla att det aldrig kommer bli krig här igen eftersom vi är så moderna och sofistikerade med våra robotdammsugare och EU-parlamentariker.
I den framtidsblickande funkistiden anda installerade man en hiss i vårt hus. Med åtta våningar får man väl ändå tacka för det. Att man sen var vänliga nog att bara installera en hiss med måtten 1x1 meter är något man kanske så här i efterhand skulle vilja ha åsikter om. I synnerhet i samband med flytt. Det tar lång tid att flytta när man bara har tillgång till en yttepyttehiss och grannarna är inte jätteförtjusta i en om man säger så.
Även uppe i huset finns rester av en svunnen tid. På bilden ovan en igensatt lucka till sopnedkastet. Jag minns ännu hur förundrad jag var över detta fenomen när jag som liten hälsade på mormor och morfar i Göteborg. Med ett barns funderingar kring om sopnedkastet egentligen var som en riktigt cool rutschkana. Med en morfar som var vicevärd fick man direkt tillgång till alla de märkliga skrymslen och vrår som fanns i det huset. Coolast var ändå snickeriet, som låg på andra sidan den långa och tämligen läskiga källarkorridoren, där morfar Rune slöjdade smörknivar och sparade bitar av eneträ för mig att lukta på.
Men åter till vårt hus. Inne i själva lägenheten har man ju som så ofta renoverat ihjäl sig, men ännu finns de gamla förvaringssystemen kvar i hallen. Men de lär väl ryka med nästa renovering. Det är märkligt hur man alltid skall kasta ut saker som funkar och är snygga. Om några år kommer de gamla funkisköken gå som smör på byggnadsvårdsbutikerna, att inte folk tänker längre än näsan räcker.
För att byta ämne helt så var jag och såg den nya Star Wars-filmen igår och som inbiten Star Wars-fan så var det en av mina bästa bio-upplevelser. Utan att spoila för er som inte sett ännu, så lyckades man blanda den gamla charmen från de ursprungliga filmerna med den action och nya teknik som förmodligen var mening att fånga när man spelade in de nya filmerna som kom för några år sedan. Filmen är en julklapp till fansen, där det var tydligt att man ville kompensera för de riktigt dåliga uppföljarna till de första filmerna.
Och jag tycker man lyckas riktigt bra. Vissa scener är så jäkla snygga och de har lyckats bra med att få med både starka kvinnor och män i en balans som gör den mest inbitna feministen glad. Man har även fått med den ursprungliga humorn, utan att för den delen skull ha med en massa tramsiga Jar Jar Binks. Så trots att det är Disney som har gjort filmen så tycker jag inte alls att det är en barnfilm, även om barnfilmer numera inte är det samma som dålig film. Nej detta är en film för oss, fansen, som längtar tillbaka till de riktiga filmerna. Det är episkt, det är storslaget och det är troget. Jag är tillfredsställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar